skip to Main Content

Utan fasta rutiner

Det är inte konstigt att Sara Bergmark Elfgren har talang för att skrika av skräck, vilket författaren visat prov på när hon fick bidra med en ljudeffekt till filmen Cirkeln.
– Jag var väldigt lättskrämd som barn. Har ett tydligt och starkt minne från åttiotalet hur rädd jag blev när jag såg en svartvit vampyrfilm på tv. Tack och lov hade jag föräldrar som inte lät mig se eller läsa vad som helst, säger Sara.

När hon senare fick bestämma själv konsumerade Sara skräckfilmer på löpande band.
– Gjorde det kanske som en terapeutisk verksamhet. Jag hyser extra stor kärlek till genrer som fantasy, skräck och science fiction.

Intresset för mediet växte; på universitet läste Sara filmvetenskap och skrev magisteruppsats om slasherfilmer och kultfilmsfankulturer. Parallellt började hon skriva film- och tv-manus samt jobba som manusredaktör.

Engelsfors med Mats Strandberg

Det var först när Sara träffade Mats Strandberg 2008 som idén att skriva en bok, eller snarare tre, blev verklighet. Första delen av fantasy-trilogin om Engelsfors publicerades 2011, och den avslutande delen Nyckeln 2013. Böckerna – som är en mix av tonårsvardag, svenskt småstadsliv och magi – har legat på topplistor världen över.
– Ångesten över att skriva på egen hand gick igång direkt efter att vi slutat skriva tillsammans. Både Mats och jag tvingades återupptäcka våra egna skrivprocesser. Men vi är som en familj efter det vi gått igenom, både kreativt och emotionellt. Vi läser varandras grejer och det är en stor trygghet.

Efter Engelforstrilogin har Sara bland annat skrivit manus till filmatiseringen av Cirkeln samt debuterat som bilderboksförfattare 2015 med Just nu har vi varandra.
– Jag har alltid skrivit och läst mycket. Jag skrev episka äventyr om en spökfamilj som löpte över flera skrivböcker i lågstadiet.

Just nu är Sara aktuell med en poddföljetong på åtta avsnitt i P3 Serie.
– Jag har en djup kärlek till radiomediet. Jag växte upp med kassettband med dramatiseringar av Skattkammarön och Hjältar och monster på himlavalvet. Hemma stod alltid radion på för mamma lyssnade framför allt på P1. Thrillerpodden jag gör är något annat än den klassiska radioföljetongen; den är mer filmisk, om det går att säga så om radio, och liknar P3 Dokumentär i tilltalet.

De dödas röster är en berättelse om hemligheter, kärlek, svartsjuka, svek, rollspel och mörk magi. Den har formen av en mockumentär, en fiktiv dokumentär, och utspelar sig både i nutid och på 90-talet. Lyssnarna får följa journalisten Emma som börjar nysta i ett 20 år gammalt ouppklarat mord vilket ägde rum i hennes gamla hemtrakter. När hon kontaktar sitt gamla kompisgäng avslöjas oväntade saker.
– Jag fick frågan om att göra en spänningspodd av Sveriges Radio Dramas konstnärliga ledare Malin Axelsson. Redan samma kväll efter mötet kom idén, den hade nog legat och marinerat någonstans.

Moralpanik på 90-talet

Författaren växte själv upp på 90-talet när moralpaniken angående rollspel exploderade.
– Många trodde rollspel skulle göra folk till massmördare och satanister. Det var samma resonemang som i videovåldsdebatten på 80-talet. Själv ville jag spela rollspel, men hade ingen grupp att göra det med. Jag kände mig rätt ensam med mina intressen.

Intresset för hur människor och samhället fungerar har följt henne genom livet.
– Klyschigt nog fick jag mitt feministiska uppvaknande som tonåring när jag såg en inspelad uppsättning av Ibsens Ett dockhem på en svensklektion. Det finns en syn på att det här med att vara “politisk korrekt” skulle vara begränsande för den kreativa processen. Ju mer jag har satt mig in i feminismen, desto mer har mina perspektiv vidgats. Det handlar om att försöka sätta sig in i andras situation. För mig rör sig en stor del av författandet just om att förstå hur andra tänker. Jag vill inte reproducera tråkiga stereotyper utan komma loss och hitta min egen röst och historier som känns genuina.

Sara har en mängd nya projekt på gång. Ett är en roman med planerad utgivning hösten 2017, som har legat lite på is medan radioföljetongen avslutats. Med illustratören Maria Fröhlich har hon återvänt till samma karaktärer som i den första bilderboken; Nu leker vi! kommer ut i september. Hon släpper även serieromanen Vei tillsammans med tecknaren Karl Johansson 2017.
– Jag är stressad, men arbetet är en stor del av min personlighet. Jag är en otroligt mycket lyckligare människa nu när jag kan arbeta med det här på heltid. Jag är glad varje dag och tänker fy fan vilken jävla tur jag har som får hålla på, det är ett privilegium.
Hon fortsätter:
– Jag tycker det bästa är att sitta hemma och arbeta. Några fasta rutiner har jag inte hittat ännu utan det är bara att få jobbet gjort. Jag är väldigt nöjd där jag befinner mig, men vill fortsätta utvecklas. En dröm är att skriva ett tv-spel, det skulle vara en kick att sätta sin prägel på ett sådant. Framtiden erbjuder berättarformer som vi inte ens kan föreställa oss och det blir en mängd hybrider, tror jag.

Sara kan bara komma på en nackdel med att ha så mycket att göra.
– Hinner inte läsa, men i sommar blir det Shakespeare. I tonåren hade jag en väldigt stark relation till hans pjäser, så som Romeo & Julia och En midsommarnattsdröm. Jag kommer läsa Megan Abbotts senaste, You will Know Me. Ska kolla på film också, men har tappat intresset för skräck även om jag har en faiblesse för 80-talsvarianter som Hellraiser och svartvita klassiker som The Haunting.

Vad Sara och familjen tänker hitta på i sommar vill hon dock inte dela med sig av.
– Jag är väldigt mån om mitt privatliv. Verkar som om jag har många hemligheter men det har jag inte, det är bara sådan jag är.

Utan fasta rutiner

Det är inte konstigt att Sara Bergmark Elfgren har talang för att skrika av skräck, vilket författaren visat prov på när hon fick bidra med en ljudeffekt till filmen Cirkeln.
– Jag var väldigt lättskrämd som barn. Har ett tydligt och starkt minne från åttiotalet hur rädd jag blev när jag såg en svartvit vampyrfilm på tv. Tack och lov hade jag föräldrar som inte lät mig se eller läsa vad som helst, säger Sara.

När hon senare fick bestämma själv konsumerade Sara skräckfilmer på löpande band.
– Gjorde det kanske som en terapeutisk verksamhet. Jag hyser extra stor kärlek till genrer som fantasy, skräck och science fiction.

Intresset för mediet växte; på universitet läste Sara filmvetenskap och skrev magisteruppsats om slasherfilmer och kultfilmsfankulturer. Parallellt började hon skriva film- och tv-manus samt jobba som manusredaktör.

Engelsfors med Mats Strandberg

Det var först när Sara träffade Mats Strandberg 2008 som idén att skriva en bok, eller snarare tre, blev verklighet. Första delen av fantasy-trilogin om Engelsfors publicerades 2011, och den avslutande delen Nyckeln 2013. Böckerna – som är en mix av tonårsvardag, svenskt småstadsliv och magi – har legat på topplistor världen över.
– Ångesten över att skriva på egen hand gick igång direkt efter att vi slutat skriva tillsammans. Både Mats och jag tvingades återupptäcka våra egna skrivprocesser. Men vi är som en familj efter det vi gått igenom, både kreativt och emotionellt. Vi läser varandras grejer och det är en stor trygghet.

Efter Engelforstrilogin har Sara bland annat skrivit manus till filmatiseringen av Cirkeln samt debuterat som bilderboksförfattare 2015 med Just nu har vi varandra.
– Jag har alltid skrivit och läst mycket. Jag skrev episka äventyr om en spökfamilj som löpte över flera skrivböcker i lågstadiet.

Just nu är Sara aktuell med en poddföljetong på åtta avsnitt i P3 Serie.
– Jag har en djup kärlek till radiomediet. Jag växte upp med kassettband med dramatiseringar av Skattkammarön och Hjältar och monster på himlavalvet. Hemma stod alltid radion på för mamma lyssnade framför allt på P1. Thrillerpodden jag gör är något annat än den klassiska radioföljetongen; den är mer filmisk, om det går att säga så om radio, och liknar P3 Dokumentär i tilltalet.

De dödas röster är en berättelse om hemligheter, kärlek, svartsjuka, svek, rollspel och mörk magi. Den har formen av en mockumentär, en fiktiv dokumentär, och utspelar sig både i nutid och på 90-talet. Lyssnarna får följa journalisten Emma som börjar nysta i ett 20 år gammalt ouppklarat mord vilket ägde rum i hennes gamla hemtrakter. När hon kontaktar sitt gamla kompisgäng avslöjas oväntade saker.
– Jag fick frågan om att göra en spänningspodd av Sveriges Radio Dramas konstnärliga ledare Malin Axelsson. Redan samma kväll efter mötet kom idén, den hade nog legat och marinerat någonstans.

Moralpanik på 90-talet

Författaren växte själv upp på 90-talet när moralpaniken angående rollspel exploderade.
– Många trodde rollspel skulle göra folk till massmördare och satanister. Det var samma resonemang som i videovåldsdebatten på 80-talet. Själv ville jag spela rollspel, men hade ingen grupp att göra det med. Jag kände mig rätt ensam med mina intressen.

Intresset för hur människor och samhället fungerar har följt henne genom livet.
– Klyschigt nog fick jag mitt feministiska uppvaknande som tonåring när jag såg en inspelad uppsättning av Ibsens Ett dockhem på en svensklektion. Det finns en syn på att det här med att vara “politisk korrekt” skulle vara begränsande för den kreativa processen. Ju mer jag har satt mig in i feminismen, desto mer har mina perspektiv vidgats. Det handlar om att försöka sätta sig in i andras situation. För mig rör sig en stor del av författandet just om att förstå hur andra tänker. Jag vill inte reproducera tråkiga stereotyper utan komma loss och hitta min egen röst och historier som känns genuina.

Sara har en mängd nya projekt på gång. Ett är en roman med planerad utgivning hösten 2017, som har legat lite på is medan radioföljetongen avslutats. Med illustratören Maria Fröhlich har hon återvänt till samma karaktärer som i den första bilderboken; Nu leker vi! kommer ut i september. Hon släpper även serieromanen Vei tillsammans med tecknaren Karl Johansson 2017.
– Jag är stressad, men arbetet är en stor del av min personlighet. Jag är en otroligt mycket lyckligare människa nu när jag kan arbeta med det här på heltid. Jag är glad varje dag och tänker fy fan vilken jävla tur jag har som får hålla på, det är ett privilegium.
Hon fortsätter:
– Jag tycker det bästa är att sitta hemma och arbeta. Några fasta rutiner har jag inte hittat ännu utan det är bara att få jobbet gjort. Jag är väldigt nöjd där jag befinner mig, men vill fortsätta utvecklas. En dröm är att skriva ett tv-spel, det skulle vara en kick att sätta sin prägel på ett sådant. Framtiden erbjuder berättarformer som vi inte ens kan föreställa oss och det blir en mängd hybrider, tror jag.

Sara kan bara komma på en nackdel med att ha så mycket att göra.
– Hinner inte läsa, men i sommar blir det Shakespeare. I tonåren hade jag en väldigt stark relation till hans pjäser, så som Romeo & Julia och En midsommarnattsdröm. Jag kommer läsa Megan Abbotts senaste, You will Know Me. Ska kolla på film också, men har tappat intresset för skräck även om jag har en faiblesse för 80-talsvarianter som Hellraiser och svartvita klassiker som The Haunting.

Vad Sara och familjen tänker hitta på i sommar vill hon dock inte dela med sig av.
– Jag är väldigt mån om mitt privatliv. Verkar som om jag har många hemligheter men det har jag inte, det är bara sådan jag är.

Utan fasta rutiner

Det är inte konstigt att Sara Bergmark Elfgren har talang för att skrika av skräck, vilket författaren visat prov på när hon fick bidra med en ljudeffekt till filmen Cirkeln.
– Jag var väldigt lättskrämd som barn. Har ett tydligt och starkt minne från åttiotalet hur rädd jag blev när jag såg en svartvit vampyrfilm på tv. Tack och lov hade jag föräldrar som inte lät mig se eller läsa vad som helst, säger Sara.

När hon senare fick bestämma själv konsumerade Sara skräckfilmer på löpande band.
– Gjorde det kanske som en terapeutisk verksamhet. Jag hyser extra stor kärlek till genrer som fantasy, skräck och science fiction.

Intresset för mediet växte; på universitet läste Sara filmvetenskap och skrev magisteruppsats om slasherfilmer och kultfilmsfankulturer. Parallellt började hon skriva film- och tv-manus samt jobba som manusredaktör.

Engelsfors med Mats Strandberg

Det var först när Sara träffade Mats Strandberg 2008 som idén att skriva en bok, eller snarare tre, blev verklighet. Första delen av fantasy-trilogin om Engelsfors publicerades 2011, och den avslutande delen Nyckeln 2013. Böckerna – som är en mix av tonårsvardag, svenskt småstadsliv och magi – har legat på topplistor världen över.
– Ångesten över att skriva på egen hand gick igång direkt efter att vi slutat skriva tillsammans. Både Mats och jag tvingades återupptäcka våra egna skrivprocesser. Men vi är som en familj efter det vi gått igenom, både kreativt och emotionellt. Vi läser varandras grejer och det är en stor trygghet.

Efter Engelforstrilogin har Sara bland annat skrivit manus till filmatiseringen av Cirkeln samt debuterat som bilderboksförfattare 2015 med Just nu har vi varandra.
– Jag har alltid skrivit och läst mycket. Jag skrev episka äventyr om en spökfamilj som löpte över flera skrivböcker i lågstadiet.

Just nu är Sara aktuell med en poddföljetong på åtta avsnitt i P3 Serie.
– Jag har en djup kärlek till radiomediet. Jag växte upp med kassettband med dramatiseringar av Skattkammarön och Hjältar och monster på himlavalvet. Hemma stod alltid radion på för mamma lyssnade framför allt på P1. Thrillerpodden jag gör är något annat än den klassiska radioföljetongen; den är mer filmisk, om det går att säga så om radio, och liknar P3 Dokumentär i tilltalet.

De dödas röster är en berättelse om hemligheter, kärlek, svartsjuka, svek, rollspel och mörk magi. Den har formen av en mockumentär, en fiktiv dokumentär, och utspelar sig både i nutid och på 90-talet. Lyssnarna får följa journalisten Emma som börjar nysta i ett 20 år gammalt ouppklarat mord vilket ägde rum i hennes gamla hemtrakter. När hon kontaktar sitt gamla kompisgäng avslöjas oväntade saker.
– Jag fick frågan om att göra en spänningspodd av Sveriges Radio Dramas konstnärliga ledare Malin Axelsson. Redan samma kväll efter mötet kom idén, den hade nog legat och marinerat någonstans.

Moralpanik på 90-talet

Författaren växte själv upp på 90-talet när moralpaniken angående rollspel exploderade.
– Många trodde rollspel skulle göra folk till massmördare och satanister. Det var samma resonemang som i videovåldsdebatten på 80-talet. Själv ville jag spela rollspel, men hade ingen grupp att göra det med. Jag kände mig rätt ensam med mina intressen.

Intresset för hur människor och samhället fungerar har följt henne genom livet.
– Klyschigt nog fick jag mitt feministiska uppvaknande som tonåring när jag såg en inspelad uppsättning av Ibsens Ett dockhem på en svensklektion. Det finns en syn på att det här med att vara “politisk korrekt” skulle vara begränsande för den kreativa processen. Ju mer jag har satt mig in i feminismen, desto mer har mina perspektiv vidgats. Det handlar om att försöka sätta sig in i andras situation. För mig rör sig en stor del av författandet just om att förstå hur andra tänker. Jag vill inte reproducera tråkiga stereotyper utan komma loss och hitta min egen röst och historier som känns genuina.

Sara har en mängd nya projekt på gång. Ett är en roman med planerad utgivning hösten 2017, som har legat lite på is medan radioföljetongen avslutats. Med illustratören Maria Fröhlich har hon återvänt till samma karaktärer som i den första bilderboken; Nu leker vi! kommer ut i september. Hon släpper även serieromanen Vei tillsammans med tecknaren Karl Johansson 2017.
– Jag är stressad, men arbetet är en stor del av min personlighet. Jag är en otroligt mycket lyckligare människa nu när jag kan arbeta med det här på heltid. Jag är glad varje dag och tänker fy fan vilken jävla tur jag har som får hålla på, det är ett privilegium.
Hon fortsätter:
– Jag tycker det bästa är att sitta hemma och arbeta. Några fasta rutiner har jag inte hittat ännu utan det är bara att få jobbet gjort. Jag är väldigt nöjd där jag befinner mig, men vill fortsätta utvecklas. En dröm är att skriva ett tv-spel, det skulle vara en kick att sätta sin prägel på ett sådant. Framtiden erbjuder berättarformer som vi inte ens kan föreställa oss och det blir en mängd hybrider, tror jag.

Sara kan bara komma på en nackdel med att ha så mycket att göra.
– Hinner inte läsa, men i sommar blir det Shakespeare. I tonåren hade jag en väldigt stark relation till hans pjäser, så som Romeo & Julia och En midsommarnattsdröm. Jag kommer läsa Megan Abbotts senaste, You will Know Me. Ska kolla på film också, men har tappat intresset för skräck även om jag har en faiblesse för 80-talsvarianter som Hellraiser och svartvita klassiker som The Haunting.

Vad Sara och familjen tänker hitta på i sommar vill hon dock inte dela med sig av.
– Jag är väldigt mån om mitt privatliv. Verkar som om jag har många hemligheter men det har jag inte, det är bara sådan jag är.

Utan Fasta Rutiner

Utan fasta rutiner

Det är inte konstigt att Sara Bergmark Elfgren har talang för att skrika av skräck, vilket författaren visat prov på när hon fick bidra med en ljudeffekt till filmen Cirkeln.
– Jag var väldigt lättskrämd som barn. Har ett tydligt och starkt minne från åttiotalet hur rädd jag blev när jag såg en svartvit vampyrfilm på tv. Tack och lov hade jag föräldrar som inte lät mig se eller läsa vad som helst, säger Sara.

När hon senare fick bestämma själv konsumerade Sara skräckfilmer på löpande band.
– Gjorde det kanske som en terapeutisk verksamhet. Jag hyser extra stor kärlek till genrer som fantasy, skräck och science fiction.

Intresset för mediet växte; på universitet läste Sara filmvetenskap och skrev magisteruppsats om slasherfilmer och kultfilmsfankulturer. Parallellt började hon skriva film- och tv-manus samt jobba som manusredaktör.

Engelsfors med Mats Strandberg

Det var först när Sara träffade Mats Strandberg 2008 som idén att skriva en bok, eller snarare tre, blev verklighet. Första delen av fantasy-trilogin om Engelsfors publicerades 2011, och den avslutande delen Nyckeln 2013. Böckerna – som är en mix av tonårsvardag, svenskt småstadsliv och magi – har legat på topplistor världen över.
– Ångesten över att skriva på egen hand gick igång direkt efter att vi slutat skriva tillsammans. Både Mats och jag tvingades återupptäcka våra egna skrivprocesser. Men vi är som en familj efter det vi gått igenom, både kreativt och emotionellt. Vi läser varandras grejer och det är en stor trygghet.

Efter Engelforstrilogin har Sara bland annat skrivit manus till filmatiseringen av Cirkeln samt debuterat som bilderboksförfattare 2015 med Just nu har vi varandra.
– Jag har alltid skrivit och läst mycket. Jag skrev episka äventyr om en spökfamilj som löpte över flera skrivböcker i lågstadiet.

Just nu är Sara aktuell med en poddföljetong på åtta avsnitt i P3 Serie.
– Jag har en djup kärlek till radiomediet. Jag växte upp med kassettband med dramatiseringar av Skattkammarön och Hjältar och monster på himlavalvet. Hemma stod alltid radion på för mamma lyssnade framför allt på P1. Thrillerpodden jag gör är något annat än den klassiska radioföljetongen; den är mer filmisk, om det går att säga så om radio, och liknar P3 Dokumentär i tilltalet.

De dödas röster är en berättelse om hemligheter, kärlek, svartsjuka, svek, rollspel och mörk magi. Den har formen av en mockumentär, en fiktiv dokumentär, och utspelar sig både i nutid och på 90-talet. Lyssnarna får följa journalisten Emma som börjar nysta i ett 20 år gammalt ouppklarat mord vilket ägde rum i hennes gamla hemtrakter. När hon kontaktar sitt gamla kompisgäng avslöjas oväntade saker.
– Jag fick frågan om att göra en spänningspodd av Sveriges Radio Dramas konstnärliga ledare Malin Axelsson. Redan samma kväll efter mötet kom idén, den hade nog legat och marinerat någonstans.

Moralpanik på 90-talet

Författaren växte själv upp på 90-talet när moralpaniken angående rollspel exploderade.
– Många trodde rollspel skulle göra folk till massmördare och satanister. Det var samma resonemang som i videovåldsdebatten på 80-talet. Själv ville jag spela rollspel, men hade ingen grupp att göra det med. Jag kände mig rätt ensam med mina intressen.

Intresset för hur människor och samhället fungerar har följt henne genom livet.
– Klyschigt nog fick jag mitt feministiska uppvaknande som tonåring när jag såg en inspelad uppsättning av Ibsens Ett dockhem på en svensklektion. Det finns en syn på att det här med att vara “politisk korrekt” skulle vara begränsande för den kreativa processen. Ju mer jag har satt mig in i feminismen, desto mer har mina perspektiv vidgats. Det handlar om att försöka sätta sig in i andras situation. För mig rör sig en stor del av författandet just om att förstå hur andra tänker. Jag vill inte reproducera tråkiga stereotyper utan komma loss och hitta min egen röst och historier som känns genuina.

Sara har en mängd nya projekt på gång. Ett är en roman med planerad utgivning hösten 2017, som har legat lite på is medan radioföljetongen avslutats. Med illustratören Maria Fröhlich har hon återvänt till samma karaktärer som i den första bilderboken; Nu leker vi! kommer ut i september. Hon släpper även serieromanen Vei tillsammans med tecknaren Karl Johansson 2017.
– Jag är stressad, men arbetet är en stor del av min personlighet. Jag är en otroligt mycket lyckligare människa nu när jag kan arbeta med det här på heltid. Jag är glad varje dag och tänker fy fan vilken jävla tur jag har som får hålla på, det är ett privilegium.
Hon fortsätter:
– Jag tycker det bästa är att sitta hemma och arbeta. Några fasta rutiner har jag inte hittat ännu utan det är bara att få jobbet gjort. Jag är väldigt nöjd där jag befinner mig, men vill fortsätta utvecklas. En dröm är att skriva ett tv-spel, det skulle vara en kick att sätta sin prägel på ett sådant. Framtiden erbjuder berättarformer som vi inte ens kan föreställa oss och det blir en mängd hybrider, tror jag.

Sara kan bara komma på en nackdel med att ha så mycket att göra.
– Hinner inte läsa, men i sommar blir det Shakespeare. I tonåren hade jag en väldigt stark relation till hans pjäser, så som Romeo & Julia och En midsommarnattsdröm. Jag kommer läsa Megan Abbotts senaste, You will Know Me. Ska kolla på film också, men har tappat intresset för skräck även om jag har en faiblesse för 80-talsvarianter som Hellraiser och svartvita klassiker som The Haunting.

Vad Sara och familjen tänker hitta på i sommar vill hon dock inte dela med sig av.
– Jag är väldigt mån om mitt privatliv. Verkar som om jag har många hemligheter men det har jag inte, det är bara sådan jag är.

Utan fasta rutiner

Det är inte konstigt att Sara Bergmark Elfgren har talang för att skrika av skräck, vilket författaren visat prov på när hon fick bidra med en ljudeffekt till filmen Cirkeln.
– Jag var väldigt lättskrämd som barn. Har ett tydligt och starkt minne från åttiotalet hur rädd jag blev när jag såg en svartvit vampyrfilm på tv. Tack och lov hade jag föräldrar som inte lät mig se eller läsa vad som helst, säger Sara.

När hon senare fick bestämma själv konsumerade Sara skräckfilmer på löpande band.
– Gjorde det kanske som en terapeutisk verksamhet. Jag hyser extra stor kärlek till genrer som fantasy, skräck och science fiction.

Intresset för mediet växte; på universitet läste Sara filmvetenskap och skrev magisteruppsats om slasherfilmer och kultfilmsfankulturer. Parallellt började hon skriva film- och tv-manus samt jobba som manusredaktör.

Engelsfors med Mats Strandberg

Det var först när Sara träffade Mats Strandberg 2008 som idén att skriva en bok, eller snarare tre, blev verklighet. Första delen av fantasy-trilogin om Engelsfors publicerades 2011, och den avslutande delen Nyckeln 2013. Böckerna – som är en mix av tonårsvardag, svenskt småstadsliv och magi – har legat på topplistor världen över.
– Ångesten över att skriva på egen hand gick igång direkt efter att vi slutat skriva tillsammans. Både Mats och jag tvingades återupptäcka våra egna skrivprocesser. Men vi är som en familj efter det vi gått igenom, både kreativt och emotionellt. Vi läser varandras grejer och det är en stor trygghet.

Efter Engelforstrilogin har Sara bland annat skrivit manus till filmatiseringen av Cirkeln samt debuterat som bilderboksförfattare 2015 med Just nu har vi varandra.
– Jag har alltid skrivit och läst mycket. Jag skrev episka äventyr om en spökfamilj som löpte över flera skrivböcker i lågstadiet.

Just nu är Sara aktuell med en poddföljetong på åtta avsnitt i P3 Serie.
– Jag har en djup kärlek till radiomediet. Jag växte upp med kassettband med dramatiseringar av Skattkammarön och Hjältar och monster på himlavalvet. Hemma stod alltid radion på för mamma lyssnade framför allt på P1. Thrillerpodden jag gör är något annat än den klassiska radioföljetongen; den är mer filmisk, om det går att säga så om radio, och liknar P3 Dokumentär i tilltalet.

De dödas röster är en berättelse om hemligheter, kärlek, svartsjuka, svek, rollspel och mörk magi. Den har formen av en mockumentär, en fiktiv dokumentär, och utspelar sig både i nutid och på 90-talet. Lyssnarna får följa journalisten Emma som börjar nysta i ett 20 år gammalt ouppklarat mord vilket ägde rum i hennes gamla hemtrakter. När hon kontaktar sitt gamla kompisgäng avslöjas oväntade saker.
– Jag fick frågan om att göra en spänningspodd av Sveriges Radio Dramas konstnärliga ledare Malin Axelsson. Redan samma kväll efter mötet kom idén, den hade nog legat och marinerat någonstans.

Moralpanik på 90-talet

Författaren växte själv upp på 90-talet när moralpaniken angående rollspel exploderade.
– Många trodde rollspel skulle göra folk till massmördare och satanister. Det var samma resonemang som i videovåldsdebatten på 80-talet. Själv ville jag spela rollspel, men hade ingen grupp att göra det med. Jag kände mig rätt ensam med mina intressen.

Intresset för hur människor och samhället fungerar har följt henne genom livet.
– Klyschigt nog fick jag mitt feministiska uppvaknande som tonåring när jag såg en inspelad uppsättning av Ibsens Ett dockhem på en svensklektion. Det finns en syn på att det här med att vara “politisk korrekt” skulle vara begränsande för den kreativa processen. Ju mer jag har satt mig in i feminismen, desto mer har mina perspektiv vidgats. Det handlar om att försöka sätta sig in i andras situation. För mig rör sig en stor del av författandet just om att förstå hur andra tänker. Jag vill inte reproducera tråkiga stereotyper utan komma loss och hitta min egen röst och historier som känns genuina.

Sara har en mängd nya projekt på gång. Ett är en roman med planerad utgivning hösten 2017, som har legat lite på is medan radioföljetongen avslutats. Med illustratören Maria Fröhlich har hon återvänt till samma karaktärer som i den första bilderboken; Nu leker vi! kommer ut i september. Hon släpper även serieromanen Vei tillsammans med tecknaren Karl Johansson 2017.
– Jag är stressad, men arbetet är en stor del av min personlighet. Jag är en otroligt mycket lyckligare människa nu när jag kan arbeta med det här på heltid. Jag är glad varje dag och tänker fy fan vilken jävla tur jag har som får hålla på, det är ett privilegium.
Hon fortsätter:
– Jag tycker det bästa är att sitta hemma och arbeta. Några fasta rutiner har jag inte hittat ännu utan det är bara att få jobbet gjort. Jag är väldigt nöjd där jag befinner mig, men vill fortsätta utvecklas. En dröm är att skriva ett tv-spel, det skulle vara en kick att sätta sin prägel på ett sådant. Framtiden erbjuder berättarformer som vi inte ens kan föreställa oss och det blir en mängd hybrider, tror jag.

Sara kan bara komma på en nackdel med att ha så mycket att göra.
– Hinner inte läsa, men i sommar blir det Shakespeare. I tonåren hade jag en väldigt stark relation till hans pjäser, så som Romeo & Julia och En midsommarnattsdröm. Jag kommer läsa Megan Abbotts senaste, You will Know Me. Ska kolla på film också, men har tappat intresset för skräck även om jag har en faiblesse för 80-talsvarianter som Hellraiser och svartvita klassiker som The Haunting.

Vad Sara och familjen tänker hitta på i sommar vill hon dock inte dela med sig av.
– Jag är väldigt mån om mitt privatliv. Verkar som om jag har många hemligheter men det har jag inte, det är bara sådan jag är.

Utan fasta rutiner

Det är inte konstigt att Sara Bergmark Elfgren har talang för att skrika av skräck, vilket författaren visat prov på när hon fick bidra med en ljudeffekt till filmen Cirkeln.
– Jag var väldigt lättskrämd som barn. Har ett tydligt och starkt minne från åttiotalet hur rädd jag blev när jag såg en svartvit vampyrfilm på tv. Tack och lov hade jag föräldrar som inte lät mig se eller läsa vad som helst, säger Sara.

När hon senare fick bestämma själv konsumerade Sara skräckfilmer på löpande band.
– Gjorde det kanske som en terapeutisk verksamhet. Jag hyser extra stor kärlek till genrer som fantasy, skräck och science fiction.

Intresset för mediet växte; på universitet läste Sara filmvetenskap och skrev magisteruppsats om slasherfilmer och kultfilmsfankulturer. Parallellt började hon skriva film- och tv-manus samt jobba som manusredaktör.

Engelsfors med Mats Strandberg

Det var först när Sara träffade Mats Strandberg 2008 som idén att skriva en bok, eller snarare tre, blev verklighet. Första delen av fantasy-trilogin om Engelsfors publicerades 2011, och den avslutande delen Nyckeln 2013. Böckerna – som är en mix av tonårsvardag, svenskt småstadsliv och magi – har legat på topplistor världen över.
– Ångesten över att skriva på egen hand gick igång direkt efter att vi slutat skriva tillsammans. Både Mats och jag tvingades återupptäcka våra egna skrivprocesser. Men vi är som en familj efter det vi gått igenom, både kreativt och emotionellt. Vi läser varandras grejer och det är en stor trygghet.

Efter Engelforstrilogin har Sara bland annat skrivit manus till filmatiseringen av Cirkeln samt debuterat som bilderboksförfattare 2015 med Just nu har vi varandra.
– Jag har alltid skrivit och läst mycket. Jag skrev episka äventyr om en spökfamilj som löpte över flera skrivböcker i lågstadiet.

Just nu är Sara aktuell med en poddföljetong på åtta avsnitt i P3 Serie.
– Jag har en djup kärlek till radiomediet. Jag växte upp med kassettband med dramatiseringar av Skattkammarön och Hjältar och monster på himlavalvet. Hemma stod alltid radion på för mamma lyssnade framför allt på P1. Thrillerpodden jag gör är något annat än den klassiska radioföljetongen; den är mer filmisk, om det går att säga så om radio, och liknar P3 Dokumentär i tilltalet.

De dödas röster är en berättelse om hemligheter, kärlek, svartsjuka, svek, rollspel och mörk magi. Den har formen av en mockumentär, en fiktiv dokumentär, och utspelar sig både i nutid och på 90-talet. Lyssnarna får följa journalisten Emma som börjar nysta i ett 20 år gammalt ouppklarat mord vilket ägde rum i hennes gamla hemtrakter. När hon kontaktar sitt gamla kompisgäng avslöjas oväntade saker.
– Jag fick frågan om att göra en spänningspodd av Sveriges Radio Dramas konstnärliga ledare Malin Axelsson. Redan samma kväll efter mötet kom idén, den hade nog legat och marinerat någonstans.

Moralpanik på 90-talet

Författaren växte själv upp på 90-talet när moralpaniken angående rollspel exploderade.
– Många trodde rollspel skulle göra folk till massmördare och satanister. Det var samma resonemang som i videovåldsdebatten på 80-talet. Själv ville jag spela rollspel, men hade ingen grupp att göra det med. Jag kände mig rätt ensam med mina intressen.

Intresset för hur människor och samhället fungerar har följt henne genom livet.
– Klyschigt nog fick jag mitt feministiska uppvaknande som tonåring när jag såg en inspelad uppsättning av Ibsens Ett dockhem på en svensklektion. Det finns en syn på att det här med att vara “politisk korrekt” skulle vara begränsande för den kreativa processen. Ju mer jag har satt mig in i feminismen, desto mer har mina perspektiv vidgats. Det handlar om att försöka sätta sig in i andras situation. För mig rör sig en stor del av författandet just om att förstå hur andra tänker. Jag vill inte reproducera tråkiga stereotyper utan komma loss och hitta min egen röst och historier som känns genuina.

Sara har en mängd nya projekt på gång. Ett är en roman med planerad utgivning hösten 2017, som har legat lite på is medan radioföljetongen avslutats. Med illustratören Maria Fröhlich har hon återvänt till samma karaktärer som i den första bilderboken; Nu leker vi! kommer ut i september. Hon släpper även serieromanen Vei tillsammans med tecknaren Karl Johansson 2017.
– Jag är stressad, men arbetet är en stor del av min personlighet. Jag är en otroligt mycket lyckligare människa nu när jag kan arbeta med det här på heltid. Jag är glad varje dag och tänker fy fan vilken jävla tur jag har som får hålla på, det är ett privilegium.
Hon fortsätter:
– Jag tycker det bästa är att sitta hemma och arbeta. Några fasta rutiner har jag inte hittat ännu utan det är bara att få jobbet gjort. Jag är väldigt nöjd där jag befinner mig, men vill fortsätta utvecklas. En dröm är att skriva ett tv-spel, det skulle vara en kick att sätta sin prägel på ett sådant. Framtiden erbjuder berättarformer som vi inte ens kan föreställa oss och det blir en mängd hybrider, tror jag.

Sara kan bara komma på en nackdel med att ha så mycket att göra.
– Hinner inte läsa, men i sommar blir det Shakespeare. I tonåren hade jag en väldigt stark relation till hans pjäser, så som Romeo & Julia och En midsommarnattsdröm. Jag kommer läsa Megan Abbotts senaste, You will Know Me. Ska kolla på film också, men har tappat intresset för skräck även om jag har en faiblesse för 80-talsvarianter som Hellraiser och svartvita klassiker som The Haunting.

Vad Sara och familjen tänker hitta på i sommar vill hon dock inte dela med sig av.
– Jag är väldigt mån om mitt privatliv. Verkar som om jag har många hemligheter men det har jag inte, det är bara sådan jag är.

Utan fasta rutiner

Det är inte konstigt att Sara Bergmark Elfgren har talang för att skrika av skräck, vilket författaren visat prov på när hon fick bidra med en ljudeffekt till filmen Cirkeln.
– Jag var väldigt lättskrämd som barn. Har ett tydligt och starkt minne från åttiotalet hur rädd jag blev när jag såg en svartvit vampyrfilm på tv. Tack och lov hade jag föräldrar som inte lät mig se eller läsa vad som helst, säger Sara.

När hon senare fick bestämma själv konsumerade Sara skräckfilmer på löpande band.
– Gjorde det kanske som en terapeutisk verksamhet. Jag hyser extra stor kärlek till genrer som fantasy, skräck och science fiction.

Intresset för mediet växte; på universitet läste Sara filmvetenskap och skrev magisteruppsats om slasherfilmer och kultfilmsfankulturer. Parallellt började hon skriva film- och tv-manus samt jobba som manusredaktör.

Engelsfors med Mats Strandberg

Det var först när Sara träffade Mats Strandberg 2008 som idén att skriva en bok, eller snarare tre, blev verklighet. Första delen av fantasy-trilogin om Engelsfors publicerades 2011, och den avslutande delen Nyckeln 2013. Böckerna – som är en mix av tonårsvardag, svenskt småstadsliv och magi – har legat på topplistor världen över.
– Ångesten över att skriva på egen hand gick igång direkt efter att vi slutat skriva tillsammans. Både Mats och jag tvingades återupptäcka våra egna skrivprocesser. Men vi är som en familj efter det vi gått igenom, både kreativt och emotionellt. Vi läser varandras grejer och det är en stor trygghet.

Efter Engelforstrilogin har Sara bland annat skrivit manus till filmatiseringen av Cirkeln samt debuterat som bilderboksförfattare 2015 med Just nu har vi varandra.
– Jag har alltid skrivit och läst mycket. Jag skrev episka äventyr om en spökfamilj som löpte över flera skrivböcker i lågstadiet.

Just nu är Sara aktuell med en poddföljetong på åtta avsnitt i P3 Serie.
– Jag har en djup kärlek till radiomediet. Jag växte upp med kassettband med dramatiseringar av Skattkammarön och Hjältar och monster på himlavalvet. Hemma stod alltid radion på för mamma lyssnade framför allt på P1. Thrillerpodden jag gör är något annat än den klassiska radioföljetongen; den är mer filmisk, om det går att säga så om radio, och liknar P3 Dokumentär i tilltalet.

De dödas röster är en berättelse om hemligheter, kärlek, svartsjuka, svek, rollspel och mörk magi. Den har formen av en mockumentär, en fiktiv dokumentär, och utspelar sig både i nutid och på 90-talet. Lyssnarna får följa journalisten Emma som börjar nysta i ett 20 år gammalt ouppklarat mord vilket ägde rum i hennes gamla hemtrakter. När hon kontaktar sitt gamla kompisgäng avslöjas oväntade saker.
– Jag fick frågan om att göra en spänningspodd av Sveriges Radio Dramas konstnärliga ledare Malin Axelsson. Redan samma kväll efter mötet kom idén, den hade nog legat och marinerat någonstans.

Moralpanik på 90-talet

Författaren växte själv upp på 90-talet när moralpaniken angående rollspel exploderade.
– Många trodde rollspel skulle göra folk till massmördare och satanister. Det var samma resonemang som i videovåldsdebatten på 80-talet. Själv ville jag spela rollspel, men hade ingen grupp att göra det med. Jag kände mig rätt ensam med mina intressen.

Intresset för hur människor och samhället fungerar har följt henne genom livet.
– Klyschigt nog fick jag mitt feministiska uppvaknande som tonåring när jag såg en inspelad uppsättning av Ibsens Ett dockhem på en svensklektion. Det finns en syn på att det här med att vara “politisk korrekt” skulle vara begränsande för den kreativa processen. Ju mer jag har satt mig in i feminismen, desto mer har mina perspektiv vidgats. Det handlar om att försöka sätta sig in i andras situation. För mig rör sig en stor del av författandet just om att förstå hur andra tänker. Jag vill inte reproducera tråkiga stereotyper utan komma loss och hitta min egen röst och historier som känns genuina.

Sara har en mängd nya projekt på gång. Ett är en roman med planerad utgivning hösten 2017, som har legat lite på is medan radioföljetongen avslutats. Med illustratören Maria Fröhlich har hon återvänt till samma karaktärer som i den första bilderboken; Nu leker vi! kommer ut i september. Hon släpper även serieromanen Vei tillsammans med tecknaren Karl Johansson 2017.
– Jag är stressad, men arbetet är en stor del av min personlighet. Jag är en otroligt mycket lyckligare människa nu när jag kan arbeta med det här på heltid. Jag är glad varje dag och tänker fy fan vilken jävla tur jag har som får hålla på, det är ett privilegium.
Hon fortsätter:
– Jag tycker det bästa är att sitta hemma och arbeta. Några fasta rutiner har jag inte hittat ännu utan det är bara att få jobbet gjort. Jag är väldigt nöjd där jag befinner mig, men vill fortsätta utvecklas. En dröm är att skriva ett tv-spel, det skulle vara en kick att sätta sin prägel på ett sådant. Framtiden erbjuder berättarformer som vi inte ens kan föreställa oss och det blir en mängd hybrider, tror jag.

Sara kan bara komma på en nackdel med att ha så mycket att göra.
– Hinner inte läsa, men i sommar blir det Shakespeare. I tonåren hade jag en väldigt stark relation till hans pjäser, så som Romeo & Julia och En midsommarnattsdröm. Jag kommer läsa Megan Abbotts senaste, You will Know Me. Ska kolla på film också, men har tappat intresset för skräck även om jag har en faiblesse för 80-talsvarianter som Hellraiser och svartvita klassiker som The Haunting.

Vad Sara och familjen tänker hitta på i sommar vill hon dock inte dela med sig av.
– Jag är väldigt mån om mitt privatliv. Verkar som om jag har många hemligheter men det har jag inte, det är bara sådan jag är.

Back To Top