skip to Main Content
Nic, Noir Och Fatalismen

Nic, noir och fatalismen

Nic Pizzoletto är en mästare på hårdkokta kriminalhistorier, eller noir som vi skandinaver gärna kallar det. Hans hårdföra protagonister med mer eller mindre ambivalenta moraliska kompasser verkar i tuffa miljöer och reflekterar över sina liv. Nic Pizzoletto kom egentligen lite från ingenstans; efter att ha publicerat novellsamlingen Between Here and the Yellow Sea, debutromanen Galveston samt jobbat lite grann som manusförfattare på bland annat tv-serien The Killing såldes plötsligt hans egen skapelse True Detective till HBO – Nic fick kreativ kontroll över serien, tillsattes dessutom som exekutiv producent och stjärnor som vanligtvis bara gör film castades i huvudrollerna (Matthew McCounaghey, Woody Harrelson, Rachel McAdams med flera). Säsong ett av serien fick sin premiär under 2014 och resten är historia. Numera hinner Nic inte med att skriva några nya romaner; manusförfattandet håller honom ständigt upptagen. Alla svenska fans av True Detective kan dock glädjas åt att romanen Galveston nu kommer ut på svenska för första gången, perfekt läsning i hängmattan nu i sommar – i väntan på fler säsonger. Bokens protagonister är Roy och Rocky, ett omaka par som möts efter ett misslyckat mordförsök.

Var hämtade du inspiration för Galveston? Vad fick dig att vilja skriva boken?
– Mycket av min inspiration kommer från platser jag känner till sedan barnsben och det sätt som de platserna har hängt sig kvar i mitt medvetande, kombinerat med den nära förestående födelsen av min dotter samt ett personligt sökande efter att sätt att undkomma den fatalism som alltid hemsökt mig.

Roy och Rocky är ett ganska udda par. Vad fick dig att välja två så pass olika karaktärer som protagonister?
– Jag tror att de är varandras radikala motsatser, men att de kompletterar varandra. En soldat som vill bli fåraherde behöver någon att beskydda, och hon behöver uppleva skydd och omtanke för första gången i sitt liv. Trots deras olikheter är de båda föräldralösa med ett fundamentalt tomrum och maktbrist som präglar deras handlingar.

Bokens genre kan beskrivas som Noir, vem är din typiska läsare tror du?
– Jag vet inte riktigt. Jag tror att min läsare uppskattar en bra story men är samtidigt känslig och öppen för att bli känslomässigt berörd. Boken inleds väldigt konventionellt men blir sedan mer reflekterande än vad som är vanligt för den här genren. Vissa läsare som vill ha en kriminalroman med mycket action kanske blir besvikna.

Var du inspirerad av några andra böcker eller författare när du skrev Galveston?
– Jag kommer inte på några. Jag hade definitivt inte några andra böcker i åtanke när jag skrev.

Hur såg skrivprocessen ut för dig, hur lång tid tog det att bli klar?
– Jag skrev tre utkast på bara några månader. Jag gick upp väldigt tidigt för att skriva innan jag var tvungen att gå hemifrån för att undervisa. Första versionen blev snabbt klar, jag försökte bli färdig innan min dotter föddes.

Stämmer det att det kommer göras en film på Galveston i Hollywood? Är det du som skriver manus?
– Det går inte att säga säkert innan de faktiskt har filmat. De vill göra en film av boken och jag har skrivit ett manus, men det finns ingen regissör än så länge. De frågade mig om jag ville regissera men jag tackade nej, jag har redan berättat den här historien två gånger. Jag tror att några väldigt begåvade personer är intresserade men jag håller mig utanför; om man inte har någon kontroll över slutresultatet är det lika bra att ta emot pengarna och sen släppa det.

Har du några planer på en uppföljare? Eller på att skriva någon annan roman?
– Jag har flera romaner som jag skulle vilja skriva, men när jag skriver manus då tycker jag det är som att skriva en bok. Just nu går all min energi åt till att jobba med film och tv, vilket inte lämnar utrymme över för att skriva romaner. Jag har med andra ord inte råd att säga upp mig från mitt dagjobb.

Nic, Noir Och Fatalismen

Nic, noir och fatalismen

Nic Pizzoletto är en mästare på hårdkokta kriminalhistorier, eller noir som vi skandinaver gärna kallar det. Hans hårdföra protagonister med mer eller mindre ambivalenta moraliska kompasser verkar i tuffa miljöer och reflekterar över sina liv. Nic Pizzoletto kom egentligen lite från ingenstans; efter att ha publicerat novellsamlingen Between Here and the Yellow Sea, debutromanen Galveston samt jobbat lite grann som manusförfattare på bland annat tv-serien The Killing såldes plötsligt hans egen skapelse True Detective till HBO – Nic fick kreativ kontroll över serien, tillsattes dessutom som exekutiv producent och stjärnor som vanligtvis bara gör film castades i huvudrollerna (Matthew McCounaghey, Woody Harrelson, Rachel McAdams med flera). Säsong ett av serien fick sin premiär under 2014 och resten är historia. Numera hinner Nic inte med att skriva några nya romaner; manusförfattandet håller honom ständigt upptagen. Alla svenska fans av True Detective kan dock glädjas åt att romanen Galveston nu kommer ut på svenska för första gången, perfekt läsning i hängmattan nu i sommar – i väntan på fler säsonger. Bokens protagonister är Roy och Rocky, ett omaka par som möts efter ett misslyckat mordförsök.

Var hämtade du inspiration för Galveston? Vad fick dig att vilja skriva boken?
– Mycket av min inspiration kommer från platser jag känner till sedan barnsben och det sätt som de platserna har hängt sig kvar i mitt medvetande, kombinerat med den nära förestående födelsen av min dotter samt ett personligt sökande efter att sätt att undkomma den fatalism som alltid hemsökt mig.

Roy och Rocky är ett ganska udda par. Vad fick dig att välja två så pass olika karaktärer som protagonister?
– Jag tror att de är varandras radikala motsatser, men att de kompletterar varandra. En soldat som vill bli fåraherde behöver någon att beskydda, och hon behöver uppleva skydd och omtanke för första gången i sitt liv. Trots deras olikheter är de båda föräldralösa med ett fundamentalt tomrum och maktbrist som präglar deras handlingar.

Bokens genre kan beskrivas som Noir, vem är din typiska läsare tror du?
– Jag vet inte riktigt. Jag tror att min läsare uppskattar en bra story men är samtidigt känslig och öppen för att bli känslomässigt berörd. Boken inleds väldigt konventionellt men blir sedan mer reflekterande än vad som är vanligt för den här genren. Vissa läsare som vill ha en kriminalroman med mycket action kanske blir besvikna.

Var du inspirerad av några andra böcker eller författare när du skrev Galveston?
– Jag kommer inte på några. Jag hade definitivt inte några andra böcker i åtanke när jag skrev.

Hur såg skrivprocessen ut för dig, hur lång tid tog det att bli klar?
– Jag skrev tre utkast på bara några månader. Jag gick upp väldigt tidigt för att skriva innan jag var tvungen att gå hemifrån för att undervisa. Första versionen blev snabbt klar, jag försökte bli färdig innan min dotter föddes.

Stämmer det att det kommer göras en film på Galveston i Hollywood? Är det du som skriver manus?
– Det går inte att säga säkert innan de faktiskt har filmat. De vill göra en film av boken och jag har skrivit ett manus, men det finns ingen regissör än så länge. De frågade mig om jag ville regissera men jag tackade nej, jag har redan berättat den här historien två gånger. Jag tror att några väldigt begåvade personer är intresserade men jag håller mig utanför; om man inte har någon kontroll över slutresultatet är det lika bra att ta emot pengarna och sen släppa det.

Har du några planer på en uppföljare? Eller på att skriva någon annan roman?
– Jag har flera romaner som jag skulle vilja skriva, men när jag skriver manus då tycker jag det är som att skriva en bok. Just nu går all min energi åt till att jobba med film och tv, vilket inte lämnar utrymme över för att skriva romaner. Jag har med andra ord inte råd att säga upp mig från mitt dagjobb.

Nic, Noir Och Fatalismen

Nic, noir och fatalismen

Nic Pizzoletto är en mästare på hårdkokta kriminalhistorier, eller noir som vi skandinaver gärna kallar det. Hans hårdföra protagonister med mer eller mindre ambivalenta moraliska kompasser verkar i tuffa miljöer och reflekterar över sina liv. Nic Pizzoletto kom egentligen lite från ingenstans; efter att ha publicerat novellsamlingen Between Here and the Yellow Sea, debutromanen Galveston samt jobbat lite grann som manusförfattare på bland annat tv-serien The Killing såldes plötsligt hans egen skapelse True Detective till HBO – Nic fick kreativ kontroll över serien, tillsattes dessutom som exekutiv producent och stjärnor som vanligtvis bara gör film castades i huvudrollerna (Matthew McCounaghey, Woody Harrelson, Rachel McAdams med flera). Säsong ett av serien fick sin premiär under 2014 och resten är historia. Numera hinner Nic inte med att skriva några nya romaner; manusförfattandet håller honom ständigt upptagen. Alla svenska fans av True Detective kan dock glädjas åt att romanen Galveston nu kommer ut på svenska för första gången, perfekt läsning i hängmattan nu i sommar – i väntan på fler säsonger. Bokens protagonister är Roy och Rocky, ett omaka par som möts efter ett misslyckat mordförsök.

Var hämtade du inspiration för Galveston? Vad fick dig att vilja skriva boken?
– Mycket av min inspiration kommer från platser jag känner till sedan barnsben och det sätt som de platserna har hängt sig kvar i mitt medvetande, kombinerat med den nära förestående födelsen av min dotter samt ett personligt sökande efter att sätt att undkomma den fatalism som alltid hemsökt mig.

Roy och Rocky är ett ganska udda par. Vad fick dig att välja två så pass olika karaktärer som protagonister?
– Jag tror att de är varandras radikala motsatser, men att de kompletterar varandra. En soldat som vill bli fåraherde behöver någon att beskydda, och hon behöver uppleva skydd och omtanke för första gången i sitt liv. Trots deras olikheter är de båda föräldralösa med ett fundamentalt tomrum och maktbrist som präglar deras handlingar.

Bokens genre kan beskrivas som Noir, vem är din typiska läsare tror du?
– Jag vet inte riktigt. Jag tror att min läsare uppskattar en bra story men är samtidigt känslig och öppen för att bli känslomässigt berörd. Boken inleds väldigt konventionellt men blir sedan mer reflekterande än vad som är vanligt för den här genren. Vissa läsare som vill ha en kriminalroman med mycket action kanske blir besvikna.

Var du inspirerad av några andra böcker eller författare när du skrev Galveston?
– Jag kommer inte på några. Jag hade definitivt inte några andra böcker i åtanke när jag skrev.

Hur såg skrivprocessen ut för dig, hur lång tid tog det att bli klar?
– Jag skrev tre utkast på bara några månader. Jag gick upp väldigt tidigt för att skriva innan jag var tvungen att gå hemifrån för att undervisa. Första versionen blev snabbt klar, jag försökte bli färdig innan min dotter föddes.

Stämmer det att det kommer göras en film på Galveston i Hollywood? Är det du som skriver manus?
– Det går inte att säga säkert innan de faktiskt har filmat. De vill göra en film av boken och jag har skrivit ett manus, men det finns ingen regissör än så länge. De frågade mig om jag ville regissera men jag tackade nej, jag har redan berättat den här historien två gånger. Jag tror att några väldigt begåvade personer är intresserade men jag håller mig utanför; om man inte har någon kontroll över slutresultatet är det lika bra att ta emot pengarna och sen släppa det.

Har du några planer på en uppföljare? Eller på att skriva någon annan roman?
– Jag har flera romaner som jag skulle vilja skriva, men när jag skriver manus då tycker jag det är som att skriva en bok. Just nu går all min energi åt till att jobba med film och tv, vilket inte lämnar utrymme över för att skriva romaner. Jag har med andra ord inte råd att säga upp mig från mitt dagjobb.

Nic, Noir Och Fatalismen

Nic, noir och fatalismen

Nic Pizzoletto är en mästare på hårdkokta kriminalhistorier, eller noir som vi skandinaver gärna kallar det. Hans hårdföra protagonister med mer eller mindre ambivalenta moraliska kompasser verkar i tuffa miljöer och reflekterar över sina liv. Nic Pizzoletto kom egentligen lite från ingenstans; efter att ha publicerat novellsamlingen Between Here and the Yellow Sea, debutromanen Galveston samt jobbat lite grann som manusförfattare på bland annat tv-serien The Killing såldes plötsligt hans egen skapelse True Detective till HBO – Nic fick kreativ kontroll över serien, tillsattes dessutom som exekutiv producent och stjärnor som vanligtvis bara gör film castades i huvudrollerna (Matthew McCounaghey, Woody Harrelson, Rachel McAdams med flera). Säsong ett av serien fick sin premiär under 2014 och resten är historia. Numera hinner Nic inte med att skriva några nya romaner; manusförfattandet håller honom ständigt upptagen. Alla svenska fans av True Detective kan dock glädjas åt att romanen Galveston nu kommer ut på svenska för första gången, perfekt läsning i hängmattan nu i sommar – i väntan på fler säsonger. Bokens protagonister är Roy och Rocky, ett omaka par som möts efter ett misslyckat mordförsök.

Var hämtade du inspiration för Galveston? Vad fick dig att vilja skriva boken?
– Mycket av min inspiration kommer från platser jag känner till sedan barnsben och det sätt som de platserna har hängt sig kvar i mitt medvetande, kombinerat med den nära förestående födelsen av min dotter samt ett personligt sökande efter att sätt att undkomma den fatalism som alltid hemsökt mig.

Roy och Rocky är ett ganska udda par. Vad fick dig att välja två så pass olika karaktärer som protagonister?
– Jag tror att de är varandras radikala motsatser, men att de kompletterar varandra. En soldat som vill bli fåraherde behöver någon att beskydda, och hon behöver uppleva skydd och omtanke för första gången i sitt liv. Trots deras olikheter är de båda föräldralösa med ett fundamentalt tomrum och maktbrist som präglar deras handlingar.

Bokens genre kan beskrivas som Noir, vem är din typiska läsare tror du?
– Jag vet inte riktigt. Jag tror att min läsare uppskattar en bra story men är samtidigt känslig och öppen för att bli känslomässigt berörd. Boken inleds väldigt konventionellt men blir sedan mer reflekterande än vad som är vanligt för den här genren. Vissa läsare som vill ha en kriminalroman med mycket action kanske blir besvikna.

Var du inspirerad av några andra böcker eller författare när du skrev Galveston?
– Jag kommer inte på några. Jag hade definitivt inte några andra böcker i åtanke när jag skrev.

Hur såg skrivprocessen ut för dig, hur lång tid tog det att bli klar?
– Jag skrev tre utkast på bara några månader. Jag gick upp väldigt tidigt för att skriva innan jag var tvungen att gå hemifrån för att undervisa. Första versionen blev snabbt klar, jag försökte bli färdig innan min dotter föddes.

Stämmer det att det kommer göras en film på Galveston i Hollywood? Är det du som skriver manus?
– Det går inte att säga säkert innan de faktiskt har filmat. De vill göra en film av boken och jag har skrivit ett manus, men det finns ingen regissör än så länge. De frågade mig om jag ville regissera men jag tackade nej, jag har redan berättat den här historien två gånger. Jag tror att några väldigt begåvade personer är intresserade men jag håller mig utanför; om man inte har någon kontroll över slutresultatet är det lika bra att ta emot pengarna och sen släppa det.

Har du några planer på en uppföljare? Eller på att skriva någon annan roman?
– Jag har flera romaner som jag skulle vilja skriva, men när jag skriver manus då tycker jag det är som att skriva en bok. Just nu går all min energi åt till att jobba med film och tv, vilket inte lämnar utrymme över för att skriva romaner. Jag har med andra ord inte råd att säga upp mig från mitt dagjobb.

Nic, Noir Och Fatalismen

Nic, noir och fatalismen

Nic Pizzoletto är en mästare på hårdkokta kriminalhistorier, eller noir som vi skandinaver gärna kallar det. Hans hårdföra protagonister med mer eller mindre ambivalenta moraliska kompasser verkar i tuffa miljöer och reflekterar över sina liv. Nic Pizzoletto kom egentligen lite från ingenstans; efter att ha publicerat novellsamlingen Between Here and the Yellow Sea, debutromanen Galveston samt jobbat lite grann som manusförfattare på bland annat tv-serien The Killing såldes plötsligt hans egen skapelse True Detective till HBO – Nic fick kreativ kontroll över serien, tillsattes dessutom som exekutiv producent och stjärnor som vanligtvis bara gör film castades i huvudrollerna (Matthew McCounaghey, Woody Harrelson, Rachel McAdams med flera). Säsong ett av serien fick sin premiär under 2014 och resten är historia. Numera hinner Nic inte med att skriva några nya romaner; manusförfattandet håller honom ständigt upptagen. Alla svenska fans av True Detective kan dock glädjas åt att romanen Galveston nu kommer ut på svenska för första gången, perfekt läsning i hängmattan nu i sommar – i väntan på fler säsonger. Bokens protagonister är Roy och Rocky, ett omaka par som möts efter ett misslyckat mordförsök.

Var hämtade du inspiration för Galveston? Vad fick dig att vilja skriva boken?
– Mycket av min inspiration kommer från platser jag känner till sedan barnsben och det sätt som de platserna har hängt sig kvar i mitt medvetande, kombinerat med den nära förestående födelsen av min dotter samt ett personligt sökande efter att sätt att undkomma den fatalism som alltid hemsökt mig.

Roy och Rocky är ett ganska udda par. Vad fick dig att välja två så pass olika karaktärer som protagonister?
– Jag tror att de är varandras radikala motsatser, men att de kompletterar varandra. En soldat som vill bli fåraherde behöver någon att beskydda, och hon behöver uppleva skydd och omtanke för första gången i sitt liv. Trots deras olikheter är de båda föräldralösa med ett fundamentalt tomrum och maktbrist som präglar deras handlingar.

Bokens genre kan beskrivas som Noir, vem är din typiska läsare tror du?
– Jag vet inte riktigt. Jag tror att min läsare uppskattar en bra story men är samtidigt känslig och öppen för att bli känslomässigt berörd. Boken inleds väldigt konventionellt men blir sedan mer reflekterande än vad som är vanligt för den här genren. Vissa läsare som vill ha en kriminalroman med mycket action kanske blir besvikna.

Var du inspirerad av några andra böcker eller författare när du skrev Galveston?
– Jag kommer inte på några. Jag hade definitivt inte några andra böcker i åtanke när jag skrev.

Hur såg skrivprocessen ut för dig, hur lång tid tog det att bli klar?
– Jag skrev tre utkast på bara några månader. Jag gick upp väldigt tidigt för att skriva innan jag var tvungen att gå hemifrån för att undervisa. Första versionen blev snabbt klar, jag försökte bli färdig innan min dotter föddes.

Stämmer det att det kommer göras en film på Galveston i Hollywood? Är det du som skriver manus?
– Det går inte att säga säkert innan de faktiskt har filmat. De vill göra en film av boken och jag har skrivit ett manus, men det finns ingen regissör än så länge. De frågade mig om jag ville regissera men jag tackade nej, jag har redan berättat den här historien två gånger. Jag tror att några väldigt begåvade personer är intresserade men jag håller mig utanför; om man inte har någon kontroll över slutresultatet är det lika bra att ta emot pengarna och sen släppa det.

Har du några planer på en uppföljare? Eller på att skriva någon annan roman?
– Jag har flera romaner som jag skulle vilja skriva, men när jag skriver manus då tycker jag det är som att skriva en bok. Just nu går all min energi åt till att jobba med film och tv, vilket inte lämnar utrymme över för att skriva romaner. Jag har med andra ord inte råd att säga upp mig från mitt dagjobb.

Nic, Noir Och Fatalismen

Nic, noir och fatalismen

Nic Pizzoletto är en mästare på hårdkokta kriminalhistorier, eller noir som vi skandinaver gärna kallar det. Hans hårdföra protagonister med mer eller mindre ambivalenta moraliska kompasser verkar i tuffa miljöer och reflekterar över sina liv. Nic Pizzoletto kom egentligen lite från ingenstans; efter att ha publicerat novellsamlingen Between Here and the Yellow Sea, debutromanen Galveston samt jobbat lite grann som manusförfattare på bland annat tv-serien The Killing såldes plötsligt hans egen skapelse True Detective till HBO – Nic fick kreativ kontroll över serien, tillsattes dessutom som exekutiv producent och stjärnor som vanligtvis bara gör film castades i huvudrollerna (Matthew McCounaghey, Woody Harrelson, Rachel McAdams med flera). Säsong ett av serien fick sin premiär under 2014 och resten är historia. Numera hinner Nic inte med att skriva några nya romaner; manusförfattandet håller honom ständigt upptagen. Alla svenska fans av True Detective kan dock glädjas åt att romanen Galveston nu kommer ut på svenska för första gången, perfekt läsning i hängmattan nu i sommar – i väntan på fler säsonger. Bokens protagonister är Roy och Rocky, ett omaka par som möts efter ett misslyckat mordförsök.

Var hämtade du inspiration för Galveston? Vad fick dig att vilja skriva boken?
– Mycket av min inspiration kommer från platser jag känner till sedan barnsben och det sätt som de platserna har hängt sig kvar i mitt medvetande, kombinerat med den nära förestående födelsen av min dotter samt ett personligt sökande efter att sätt att undkomma den fatalism som alltid hemsökt mig.

Roy och Rocky är ett ganska udda par. Vad fick dig att välja två så pass olika karaktärer som protagonister?
– Jag tror att de är varandras radikala motsatser, men att de kompletterar varandra. En soldat som vill bli fåraherde behöver någon att beskydda, och hon behöver uppleva skydd och omtanke för första gången i sitt liv. Trots deras olikheter är de båda föräldralösa med ett fundamentalt tomrum och maktbrist som präglar deras handlingar.

Bokens genre kan beskrivas som Noir, vem är din typiska läsare tror du?
– Jag vet inte riktigt. Jag tror att min läsare uppskattar en bra story men är samtidigt känslig och öppen för att bli känslomässigt berörd. Boken inleds väldigt konventionellt men blir sedan mer reflekterande än vad som är vanligt för den här genren. Vissa läsare som vill ha en kriminalroman med mycket action kanske blir besvikna.

Var du inspirerad av några andra böcker eller författare när du skrev Galveston?
– Jag kommer inte på några. Jag hade definitivt inte några andra böcker i åtanke när jag skrev.

Hur såg skrivprocessen ut för dig, hur lång tid tog det att bli klar?
– Jag skrev tre utkast på bara några månader. Jag gick upp väldigt tidigt för att skriva innan jag var tvungen att gå hemifrån för att undervisa. Första versionen blev snabbt klar, jag försökte bli färdig innan min dotter föddes.

Stämmer det att det kommer göras en film på Galveston i Hollywood? Är det du som skriver manus?
– Det går inte att säga säkert innan de faktiskt har filmat. De vill göra en film av boken och jag har skrivit ett manus, men det finns ingen regissör än så länge. De frågade mig om jag ville regissera men jag tackade nej, jag har redan berättat den här historien två gånger. Jag tror att några väldigt begåvade personer är intresserade men jag håller mig utanför; om man inte har någon kontroll över slutresultatet är det lika bra att ta emot pengarna och sen släppa det.

Har du några planer på en uppföljare? Eller på att skriva någon annan roman?
– Jag har flera romaner som jag skulle vilja skriva, men när jag skriver manus då tycker jag det är som att skriva en bok. Just nu går all min energi åt till att jobba med film och tv, vilket inte lämnar utrymme över för att skriva romaner. Jag har med andra ord inte råd att säga upp mig från mitt dagjobb.

Nic, Noir Och Fatalismen

Nic, noir och fatalismen

Nic Pizzoletto är en mästare på hårdkokta kriminalhistorier, eller noir som vi skandinaver gärna kallar det. Hans hårdföra protagonister med mer eller mindre ambivalenta moraliska kompasser verkar i tuffa miljöer och reflekterar över sina liv. Nic Pizzoletto kom egentligen lite från ingenstans; efter att ha publicerat novellsamlingen Between Here and the Yellow Sea, debutromanen Galveston samt jobbat lite grann som manusförfattare på bland annat tv-serien The Killing såldes plötsligt hans egen skapelse True Detective till HBO – Nic fick kreativ kontroll över serien, tillsattes dessutom som exekutiv producent och stjärnor som vanligtvis bara gör film castades i huvudrollerna (Matthew McCounaghey, Woody Harrelson, Rachel McAdams med flera). Säsong ett av serien fick sin premiär under 2014 och resten är historia. Numera hinner Nic inte med att skriva några nya romaner; manusförfattandet håller honom ständigt upptagen. Alla svenska fans av True Detective kan dock glädjas åt att romanen Galveston nu kommer ut på svenska för första gången, perfekt läsning i hängmattan nu i sommar – i väntan på fler säsonger. Bokens protagonister är Roy och Rocky, ett omaka par som möts efter ett misslyckat mordförsök.

Var hämtade du inspiration för Galveston? Vad fick dig att vilja skriva boken?
– Mycket av min inspiration kommer från platser jag känner till sedan barnsben och det sätt som de platserna har hängt sig kvar i mitt medvetande, kombinerat med den nära förestående födelsen av min dotter samt ett personligt sökande efter att sätt att undkomma den fatalism som alltid hemsökt mig.

Roy och Rocky är ett ganska udda par. Vad fick dig att välja två så pass olika karaktärer som protagonister?
– Jag tror att de är varandras radikala motsatser, men att de kompletterar varandra. En soldat som vill bli fåraherde behöver någon att beskydda, och hon behöver uppleva skydd och omtanke för första gången i sitt liv. Trots deras olikheter är de båda föräldralösa med ett fundamentalt tomrum och maktbrist som präglar deras handlingar.

Bokens genre kan beskrivas som Noir, vem är din typiska läsare tror du?
– Jag vet inte riktigt. Jag tror att min läsare uppskattar en bra story men är samtidigt känslig och öppen för att bli känslomässigt berörd. Boken inleds väldigt konventionellt men blir sedan mer reflekterande än vad som är vanligt för den här genren. Vissa läsare som vill ha en kriminalroman med mycket action kanske blir besvikna.

Var du inspirerad av några andra böcker eller författare när du skrev Galveston?
– Jag kommer inte på några. Jag hade definitivt inte några andra böcker i åtanke när jag skrev.

Hur såg skrivprocessen ut för dig, hur lång tid tog det att bli klar?
– Jag skrev tre utkast på bara några månader. Jag gick upp väldigt tidigt för att skriva innan jag var tvungen att gå hemifrån för att undervisa. Första versionen blev snabbt klar, jag försökte bli färdig innan min dotter föddes.

Stämmer det att det kommer göras en film på Galveston i Hollywood? Är det du som skriver manus?
– Det går inte att säga säkert innan de faktiskt har filmat. De vill göra en film av boken och jag har skrivit ett manus, men det finns ingen regissör än så länge. De frågade mig om jag ville regissera men jag tackade nej, jag har redan berättat den här historien två gånger. Jag tror att några väldigt begåvade personer är intresserade men jag håller mig utanför; om man inte har någon kontroll över slutresultatet är det lika bra att ta emot pengarna och sen släppa det.

Har du några planer på en uppföljare? Eller på att skriva någon annan roman?
– Jag har flera romaner som jag skulle vilja skriva, men när jag skriver manus då tycker jag det är som att skriva en bok. Just nu går all min energi åt till att jobba med film och tv, vilket inte lämnar utrymme över för att skriva romaner. Jag har med andra ord inte råd att säga upp mig från mitt dagjobb.

Back To Top