Taggar
Text |Richard Flinck
Foto |Bukowskis, Richard Flinck, Nationalmuseum, WikiPedia
En morgon i mitten av september stiger jag ut på gatan i ett regnigt Paris. Jag ställer mig ute på gatan och väntar på en kollega som lovat köra mig. Till vänster, ungefär hundra 100 meter nedför Boulevard de Clichy ligger Moulin Rouge. Rakt fram en allé, vacker men numera allt som oftast befolkad av skräniga turister, fyllskallar och knarklangare. Men om man låter blicken fortsätta över allén och vidare över gatan; Anders och Emma Zorns tidigare bostad på 71, Boulevard de Clichy.

Hur cool är inte det? Jag bor mitt emot vad som tidigare varit makarna Zorns bostad och ateljé. Adressen ligger idag inklämd mellan butikerna ”New Girls” och ”Sex Toys”, två av få rester från distriktets storhetstid som ett parisiskt red light district. Ungefär femtio meter från Zorns gamla port ligger Mohameds nattöppna Mini Market där jag brukar handla då allting annat är stängt. Jag är inte helt säker på att Mohamed att medveten om att hans lilla butik är belägen så nära för svensk konst klassisk mark. Jag får helt enkelt fråga honom vid tillfälle.
Konstkritikern och författaren Georg Nordensvan, som besökte Zorns ateljé 1891, fick följande intryck av miljön: ”Vid Boulevard Clichy har han sin atelier snett emot Moulin Rouge, den måleriska danslokalen och helt nära Eremitaget, skandinavernas gamla samlingsplats. En stor atelier på nedre bottnen, en lika smakfullt som gediget smyckad atelier. Väggarna täckta av gobeliner i matta färger, här och där ett gammalt, snidat skåp, kopparkärl, en kinesisk stol – äkta – och ett orientaliskt hörn med divan, där man blir lat av att ha det bekvämt efter middagen och där man vid mockan och cigaretten och ett glas Cederlunds slipar tankekraft genom att diskutera konst, få på huden och ge igen efter förmåga. Det är naturligtvis ingen brist på konstverk i detta hem. Men de ha sin plats i boningsrummen. I ateliern träffas endast två målningar – en äkta Rembrandt, porträtt av konstnärens fader, och en genre av Edouard Manet, den väggrytande impressionisten”.

Mon cher grand artiste

Zorn hade etablerat sig i Paris via kontakter som hade tagit honom rakt in i kretsen av parisiska kulturpersonligheter. I ”telefonkungen” Ernest Mays hem presenterades Zorn för Antonin Proust, kulturminister 1881-82 och senare directeur général des Beaux-Arts, vilken hade nära kontakter med självaste Manet. Proust presenterade Zorn för den välkände operasångaren Jean-Baptiste Faure, vilken skapat en omfattande samling modern konst, enligt Zorn ”en utomordentligt fin samling av Manets målningar, ett hundratal av Claude Monets [...] det bästa fransk konst kunde bjuda”. Faure, som på ett visitkort daterat den 26 mars 1892 hälsade Zorn med det smickrande tilltalet ”mon cher grand artiste”, skänkte svensken Manets Päronskalaren, en målning som Zorn i sin tur donerade till Nationalmuseum; Faure kom också att utöka sin samling med några av Zorns bästa alster.

Fruar och älskarinnor

Makarna Zorn stod med andra ord inte utan stöd då man slog ned bopålarna i Paris. Bakom ryggen hade man ett särdeles betydande kulturellt etablissemang. Zorns svenska kollega Carl Larsson antyder i sin självbiografi att Zorn anpassade sig till det parisiska livet med anmärkningsvärd lätthet: ”Sedan råkades vi i Paris, dit han förflyttat sig, och där han i ett nafs hade bildat vänskapsförbund med Antonin Proust och flera andra bland Frankrikes notabiliteter. Nu var han gift med Emma Lamm, en av de allra bästa kvinnor jag har lärt känna, och nu lånade Zorn inga pengar för att bjuda på middag dit han bodde på Montmartre. [...] Zorn var här, liksom han är det överallt, som fisken i vattnet. Han målade och etsade utmärktheter, Renan, Bperthelot, Faure och Coquelin Cadet, deras fruar och älskarinnor”. Under de åtta år han tillbringade i Paris hann Zorn bli en riktig kändis på den parisiska konsthimlen, vilket bekräftades på Världsutställningen i Paris 1889. Han tilldelades då, 29 år, den franska Hederslegionen.

Pressvisning på Petit Palais

Efter tio minuter i regnet utan paraply blir jag upplockad och vi kör mot konstmuseet Petit Palais som tillägnar Anders Zorn en stor utställning hösten 2017.
– Det är den första Zornutställningen i Paris sedan hans livstid, säger Johan Cederlund, museidirektör på Zornmuseet i Mora.
Idag, den 14 september, är det pressvisning av den mycket omfattande utställningen som öppnade dagen efter och pågår under tre månader.
– Vi pratar om ett hundratal verk. Det handlar om oljemålningar, akvareller, etsningar, skulpturer, teckningar och fotografier, säger Johan Cederlund på Zornmuseet i Mora som tillsammans med Nationalmuseum i Stockholm står för huvuddelen av utlånen.
Idag är intresset för skandinavisk konst i Frankrike växande, nyligen var Anders Zorn ett av flera namn som ingick i utställningen ”Ljus och stillhet” på Musée Toulouse-Lautrec i franska Albi.
Petit Palais presenterar nu, efter 2014 års Carl Larsson utställning, Anders Zorn. Utställningen med Larsson, som var samtida med och god vän till Zorn, var mycket uppskattad och uppmärksammad.
Utställningen Anders Zorn på Petit Palais har kurerats av Johan Cederlund från Zornmuseet, Mora Carl-Johan Olsson från Nationalmuseum och Christophe Leribault, direktör för Petit Palais.

Vad tror du att en utställning som den här betyder för svensk kultur?

– Det har varit en fantastisk framgång, ett synliggörande av svensk kultur. Jag blev, för att ta ett exempel, inbjuden till en av radiokanalerna här i Frankrike, den kanske största, Europe 1, där nämnde man att den nye franska presidenten ju har nämnt Sverige ofta men då i ekomiska och sociala sammanhang. Och så kommer nu denna Zorn-utställning och visar upp Sverige ur ett helt annat perspektiv, som visar att Sverige kan vara en modell inte bara då det gäller sociala och ekonomiska frågor utan även inom kultur. Man var mycket positiva.

Hur har intresset för utställningen varit inför öppnandet?

– Förhandsintresset var mycket stort, en hel del av förhandsinformationen sköttes av Petit Palais som gjorde ett utmärkt arbete via sina kanaler. Så här i efterhand har reaktionerna varit översvallande, man menar att utställningen ger en mycket komplett bild av Anders Zorn. Zorn som ju faktiskt bodde här i Paris under åtta mycket framgångsrika år under vilka han rönte mycket uppmärksamhet inte minst genom att måla många kända människors porträtt. Man har också pekat på utställningens bredd, den innehåller verk från målarens olika perioder och visar på flera tekniker som exempelvis mycket grafik, vilket inte är helt vanligt förekommande då man ställer ut Zorn. Man har också talat exempelvis om hans sätt att hantera det nordiska ljuset, man nämner målningen Midnatt, där ljuset reflekteras i vattnet på ett vackert vis.

Vad skulle du säga om svensk konst och kulturs ställning i Frankrike just nu?

– Just nu går vi ut med en satsning som heter La Saison Suédoise 2017, den innefattar exempelvis nyöppningen av Svenska Institutet som presenterar en stor designutställning, Zorn-utställningen representerar en annan, klassisk, historisk del av svensk kultur. Här i Frankrike förknippas just nu Sverige mycket med mode och design, vilket gör det extra roligt att presentera en utställning som den med Zorn. Under hösten kommer August Strindberg att få ett eget torg här i Paris, det är vi mycket glada över. Det är en hel del arbete nedlagt på det, att få igenom det här i Paris och att få finansiering för projektet. Det har varit möjligt genom privata donatorer. På torget kommer en replik av Carl Eldhs byst av August Strindberg vara placerad.

Den svenska ambassadören i Paris uppskattar och sätter värde på Zornutställningen.

Reveil, Boulevard Clichy - Zorn

”Paul Verlaine II”. Etsning föreställande den franska poeten Paul Verlaine. Verlaine, en rumlare och slarver, var mest intresserad av att utverka ”modellarvode” från Zorn. Trivia: Verlaine tillbringade två år i fängelse efter ett pistolskott han riktat mot sin följeslagare Arthur Rimbaud, även han framstående fransk poet.

Zorn - målningen "Midnatt"

Pressvisningen av utställningen var välbesökt och uppskattad. Till höger en av utställningens curatorer, Johan Cederlund museidirektör på Zornmuseet i Mora.

1875 antogs Anders Zorn som elev på Konstakademien i Stockholm. Från början hade han tänkt bli skulptör, men snart tog måleriet över.

Faktaruta

Anders Zorn 1860 – 1920

Anders Zorn föddes i Mora den 18 februari 1860. Hans mor hette Grudd Anna Andersdotter och kom från en småbrukarfamilj från Mora. Fadern var en tysk bryggare vid namn Leonard Zorn som modern träffat under en säsongsanställning på ett bryggeri i Uppsala. Något äktenskap var inte på tal. Zorn växte upp med mamman och morföräldrarna i Utmeland by i Mora. Leonard Zorn erkände faderskapet men träffade aldrig sin son. Han gick bort i Finland 1872.
Zorns rykte vilade framför allt på hans porträttkonst. Flera av hans porträtt tillkom i USA där svensken under sju resor nådde en makalös framgång. Bankirer, industrimagnater och politiker var villiga att betala astronomiska belopp för att låta sig avporträtteras av honom. Bland beställarna fanns till och med presidenter, Grover Cleveland och William Taft. En tredje president Theodore Roosevelt porträtterades av Zorn i en etsning. Just Zorns etsningar bidrog i hög grad till hans framgångar. Med Rembrandt som förebild utvecklade han en virtuos etsningsteknik där han med skurar av streck bygger upp motivet. Totalt kom Zorn att utföra 290 olika blad.
Anders och Emma Zorn fungerade även som mecenater i många olika sammanhang, inte minst i hembygden. Ett resultat av detta är Mora Folkhögskola som tillkom genom deras ekonomiska och aktiva stöd och som ännu bedriver verksamhet. Under de sista levnadsåren blev Zorns hälsa allt sämre. Han gick bort i Mora den 22 augusti 1920 och begravdes på Mora kyrkogård.

KÄLLA: Zornmuseet.

Johan Cederlund, museidirektör Zornmuseet

Vad betyder en sådan här utställning för det internationella intresset för Zorn, och för Zornmuseet i synnerhet?

– Det är viktigt att Zorn visas utomlands och införlivas i en internationell kontext, annars riskerar han att bara bli en nationell angelägenhet. Utomlands är han ju fortfarande rätt okänd – som så många andra av de 1800-talkonstnärer som hamnade i kölvattnet efter impressionisterna. Förhoppningsvis leder en satsning som den i Paris till att han återupptäcks i utlandet, inte bara av kritiker och konsthistoriker, utan även av en bredare publik. Att Zornmuseets namn figurerar i sammanhanget är förstås roligt; om det leder till fler utländska besökare i Mora är kanske mer tveksamt, men förhoppningsvis.

Hur har bemötandet inför öppnandet och reaktionerna efter varit?

– Mycket positivt! De första reaktionerna i Frankrike har varit enbart entusiastiska. Jag har också mött förvåning, att man inte känt till en sådan konstnär tidigare. Från svensk sida är man mest glada och stolta – några besökare från Mora rördes till tårar på utställningen …


Taggar:
Text |Richard Flinck
Foto |Bukowskis, Richard Flinck, Nationalmuseum, WikiPedia