Taggar
Text |Jasmin Juzbasic
Foto |Filippa Markai
Sedan 2015 har mitt instagramflöde ständigt bombarderats av Adidas och Nikes senaste sneaker-släpp. Som 15-åring började jag samla på mig häftiga skor och levde med citatet "an outfit begins with what's on your feet". Jag håller med än idag, men nu känner jag mig mindre motiverad att köpa nya skor.

Sneakerhypen tog jag emot med glädje, äntligen fler människor som delade min passion, och företagen släppte sko, på sko, på sko. Nike x Supreme, Adidas x Alexander Wang, Reebok x Vetements och Jordans i alla möjliga färger. När jag började samla på mig häftiga skor kände jag mig som en enhörning, folk kom fram och frågade och med glädje berättade jag storyn bakom varje sneaker jag köpt. ”Limited Edition” är såklart markeringen att leta efter när man går ut på nätet för att minska risken att du stöter ihop med någon på en fest iförd likadana skor som du själv. När Kanye West släppte sina egna skor: ”Yeezys”, följde jag fenomenet online. Videos på Facebook med köer så långt synen sträckte sig, i internetforum delade folk sin glädje, eller visade sitt missnöje över att de inte kunde få tag i ett par. Sedan kom ”bottar” (automatiserade inköpsmaskiner) och återförsäljare som tjänade tusentals kronor vid varje limiterat släpp.

Varför är Kayne West så glad, kan det vara för att hans sneakers säljer som smör?

På nätet skapades communitys för folk som delade detta intresse, och folk som ville byta eller sälja skor dem köpt. När Kanyes skor släpptes så var retail-priset cirka 3000 kronor samtidigt som samma sko på Ebay kunde gå för upp emot 10 000 kronor.

Ungdomar är ju de som konsumerar populärkultur och följer med i modeflugorna mest och ifall Kanye är en av de största influenserna inom populärkultur så kan man ju gissa vad som hände – Yeezys överallt. Jag känner att det inte längre finns ett utrymme för personlig smak inom sneakervärlden, och ”Limited Edition” är definitivt inte det som det en gång stod för. Idag bedöms ens ”sneakergame” utifrån om man lyckats få tag i det senaste sneakersläppet och vilket annat ”heat” (hypade märken) man har, oavsett om det är en snygg helhets-outfit eller inte. När jag var på en rap-konsert för två månader sedan fann jag mig omringad i ett hav av tonåringar med det senaste streetwearet och som pratade ett helt annat språk än vad jag gör. Alla där såg likadana ut och jag kände mig malplacerad och samtidigt försvann min motivation för att shoppa avsevärt. Är dagens ungdom inte mån om att ha sin egen stil?

Nike Air Jordan, en sneaker som har hängt med länge och förmodligen blir kvar ännu ett bra tag.

Med sneakers inspirerade av 80- och 90-talets sportmode gjorde även tracksuiten en ny entré i finrummet. Från de allra finaste modehusen till nystartade sidoknäck sålde träningsbyxor och overaller med häftig design längst plaggets yttersida. Idag hoppas jag att flugan dör så snabbt det bara går och att alla ”hypebeasts” försvinner med den.

Mode är ett ständigt rörligt fenomen och efter 2018 tror jag inte att tracksuiten och Jeezys yngre kommer att ha en så framskjuten plats. På olika håll ser man tidigt 00-talsmode komma fram i form av disproportionerliga kostymer, Von Dutch-truckerkepsar och velour-sweats av Juicy Couture. Tidigt 00-tal var kanske inte den mest smickrande tiden med Britney Spears och Justin Timberlakes kända ”Denim-on-Denim” röda-mattan-look och rappare med hängbyxor ner till knäna, men jag är så trött på att se 50-åriga kvinnor och deras barn med sneakers strosa ner för Grev Turegatan. Du är inte en stilikon för att du har nya sneakers, och du är inte en stilikon för att du är en innerstadsbo med en tracksuit. En indikator på att vi rör oss ifrån är att jag såg folk sälja nya Yeezys för under retail-pris. En varm och positiv vind i ett annars kallt klimat.

Jasmin Juzbasic vet vad han gillar – och inte. Det Jasmin inte vet om sneakers, det kan vi försäkra gott folk, det är inte värt att veta. Foto: Filippa Markai


Taggar:
Text |Jasmin Juzbasic
Foto |Filippa Markai