Taggar
TEXT |Richard Flinck
FOTO |Judiska museet

På ett litet pensionat i Dalarna sitter Christina Gamstorp och filar på utställningstexter som ska användas i det nya museum Christina utsetts till chef för. Den 6 juni, den svenska nationaldagen, återinvigs Judiska Museet i de nya lokalerna i Gamla stan i Stockholm.

Ledningen för museet ser det som att nu flyttar man hem. De nya lokalerna är nämligen belägna i Stockholms äldsta bevarade synagoga; det var här allt började en gång i tiden – nu kan historien fortsätta. Med avstamp och utgångspunkt i den gamla synagogan ska man här berätta om judiskt liv i Sverige under nästan 300 år. Själva den fysiska platsen bär på berättelsen om när de första judarna kom till Sverige, om hur de formade en judisk gemenskap och blev en del av det svenska samhället.

Och i Dalarna sitter alltså museets chef och skriver texter och planerar verksamhet. Det är två månader kvar till invigningen. Det är mycket att göra; inbjudningskort till öppningsveckan tas fram, det museipedagogiska programmet börjar ta form och reception och shop mejslas varsamt fram utifrån visionen om ett öppet och välkomnande museum. Bland andra udda arbetsuppgifter präglar museet just nu egna guldmynt som kommer att finnas till försäljning på museet. I mars fick museet ett stort bidrag godkänt av Länsstyrelsen öronmärkt för det antikvariska arbetet i lokalen. Nu kan arbetet med att frilägga, centimeter för centimeter, det judiska kulturarvet som legat dolt under många lager av målarfärg, fortsätta.
Resemagasinet Buss fick tag i museichef Christina Gamstorp och frågade vad vi blivande besökare kan förvänta oss då museet väl öppnar.

 

Christina Gamstorp

”Museet flyttar hem till en plats där den judiska historien i Sverige tog sin början”, säger Christina Gamstorp museichef på Judiska museet.

Judiska museet har ju haft några adresser under sin livstid, känns det som om den här adressen blir permanent och definitiv?
– Museet flyttar hem till en plats där den judiska historien i Sverige tog sin början. Så det ses som en permanent adress. Vi brukar säga till vår hyresvärd när de säger att det vi nu gör behöver återställas i ursprungligt skick, att det kan vi göra om 2000 år. Så ja, platsen är hemma för den judiska historien och vi kommer att bli kvar.

I tider som de vi lever i, då vi har representanter för partier i vår riksdag som ifrågasätter om det går att vara judisk och svensk samtidigt, känns det då extra angeläget att slå upp portarna till de nya lokalerna just på den svenska nationaldagen?
– Nationaldagen är vald med omsorg. Det svenska kulturarvet får maka på sig för att ge plats för en annan berättelse om Sverige, den om det svensk-judiska kulturarvet och integrationens villkor. Just därför att det finns de som ifrågasätter den möjligheten att vara både jude och svensk har relationen mellan minoritet och majoritet blivit en av de centrala frågorna för det nya muséet.

Jag får uppfattningen att ni satsar en hel del mot skolan, berätta om varför det känns viktigt.
– Museet har alltid arbetat mot skolan. Att känna  till det judiska kulturarvet är ett sätt att sätta Förintelsen i perspektiv och arbeta aktivt mot antisemitismen. Men det är också ett sätt att bredda berättelsen om Sverige. Och göra fler perspektiv relevanta för unga människor.

Det här med att tillverka egna pengar, det känns som ett kreativt sätt att lösa en ständig ekonomisk knipa. Är det gjort som en rolig blinkning eller räknar ni med att få in pengar på att sälja de guldmynt ni har låtit prägla?
– Mest som ett sätt att lösa vår prekära ekonomiska situation. Så se det som en blinkning. Några stora pengar kommer vi dessvärre inte att tjäna på detta. Men det känns lite kaxigt att ha sin egen mynttillverkning.

Vill du ha ett smakprov av vad det nya museet innehåller, kan du besöka Kulturnatten i Stockholm den 27 april 18–24. Då slår man upp ett fönster varje timme och berättar om det nya museet. Eller något annat spännande.


Taggar:
TEXT |Richard Flinck
FOTO |Judiska museet